Hej stör jag???

Jag är fenomenal på att ursäkta mig hela tiden!! Jag är otrolig på att tro att allt som skrivs eller sägs ska handla om mig, i synnerhet om det är något som inte är bra!! Varför är det så? Ungefär som om jag ber om ursäkt för hela min existens!! Men så kan det väl inte vara!!Var kommer det ifrån, har jag upplevt ngt som gör att jag måste säga det, eller känna det?Jag har en del noll minne, dvs inget minne av, eller bara vissa minnen, från min barndom, min mamma kan berätta saker och jag kommer inte ihåg det, skumt, har det verkligen hänt, eller hittar hon på, eller har hela min uppväxt varit såå jobbig att jag väljer att inte komma ihåg, eller är det kanske inte värt att komma ihåg!!Många tankar idag!! Varför vet jag inte!! Är det så att jag är rädd att störa andra människors perfekta existens eller vad,för sånt finns ju inte! Har jag alltid ursäktat min existens eller är det sånt som kommit på senare år. Fattar inte, för jag är ju en sprallig o glad människa som verkligen tar plats( inte bara rent fysiskt då) Jag är inte den som håller mig i bakgrunden , fast ibland gör jag det, men det är mest för att jag ibland inte orkar ta plats utan hellre ger platsen till ngn bättre behövande för tillfället(hihihi) ! Ja, jag vet jag tänker konstiga tankar ibland, men det här med mina barndomsminnen är något som har kommit upp i mina tankar då o då, faktum är att jag har en bror med ungefär samma symptom,!! Nåja det kommer väl fram en vacker dag, eller inte!! F'låt om det är inlägget blev lite flummigt men ja sån är jag ikväll!!

Ursäkta mig jag heter Petra!!!